Andra inlägget

Nu märks det ganska väl att jag inte är så fantasifull i mitt bloggande. Mina rubriker på inläggen är ju allt annat än ordinära!

I väntan på kurslitteraturen har jag funderat över det här med social mjukvara. Det ska ju vara det nya sättet att kommunicera, men när jag skriver så känns det väldigt långt från kommunikation. För mig är kommunikation en dialog mellan två eller flera personer. Men jag får ju inget svar och det är svårt att "prata" om ingen svarar. Och hur vet jag ens om någon lyssnar? Det känns mer som att skriva dagbok, men precis som dagboken jag skrev som ungdom så är jag rädd att blotta mig. Tänk om mamma hittar dagboken... Tänk om någon läser och kritiserar mig när jag öppnar upp - nej, bevare mig väl. Det är jag inte beredd att göra.
Det ska bli väldigt spännande att pröva twittra så småningom. Det tror jag är enklare - bara kasta ut små tankar i all vardaglighet. Inga konstigheter utan bara "Brände kycklingen. Ooops". Frågan är vem som är intresserad av det... Men twitter har 100 miljoner användare och varje dag tillkommer cirka 370 000 användare varje dag enligt en artikel på idg.se publicerat i september 2010. I artikeln står det att det publiceras 90 miljoner tweets varje dag. 90 miljoner!! Pratar inte folk med varandra längre. Som vanligt, menar jag? Jag är ju själv lite av en tekniknörd och det är inte många telefonsamtal jag gör med min iphone. Däremot skickas jag sms fram och tillbaka, hit och dit. Ja, när jag tänker på det så är jag nog som klippt och skuren för att twittra!

Första inlägget

Ja, då var även jag igång. Lite senare än mina kurskamrater men å andra sidan var jag ju sen även med registreringen.
Här är tanken att jag ska blogga om mina tankar kring webb 2.0 och social mjukvara.
Jag har precis sett filmen Social Network och ser man den filmen får man en förståelse för hur snabbt allt gått. Det är inte länge sedan vi satt och skrev html-kod för att göra en lila hemsida med centrerad text, helst comic sans som typsnitt. Och nu skrattar vi lite smått när folk inte har en egen facebooksida. Eller, ännu hellre, vissa har kommit så långt att de protesterar och går ur facebook för att visa att "Jag minsann har ett liv också". Vem har inte det? Men att stå emot och säga att communitys, bloggar, twittrar och annat inte är en del av livet, är som att någon förr i tiden sa "Näe, det där hjulet är inget för mig".
Jag tycker absolut inte att alla ska blogga eller twittra och vill man inte ha facebook så ska man strunta i det. Se på mig, det här är första gången jag bloggar och huruvida jag är bra på det eller inte, ja det får någon annan svara på. Men det handlar väl inte om att vara bra eller dålig på det - eller vad handlar det om egentligen?
Tur att jag läser en kurs som ska lära mig detta. Problemet är bara att kurslitteraturen inte går att få tag på. Får försöka lite mer och lite bättre helt enkelt...