Denna blogg är en del av examinationen i en distanskurs jag läser på Örebros Universitet. Den heter Informatik A, Webb 2.0 i teori och praktik - wikis, bloggar och social mjukvara och är på 7,5 hp.

måndag 7 februari 2011

Andra inlägget

Nu märks det ganska väl att jag inte är så fantasifull i mitt bloggande. Mina rubriker på inläggen är ju allt annat än ordinära!

I väntan på kurslitteraturen har jag funderat över det här med social mjukvara. Det ska ju vara det nya sättet att kommunicera, men när jag skriver så känns det väldigt långt från kommunikation. För mig är kommunikation en dialog mellan två eller flera personer. Men jag får ju inget svar och det är svårt att "prata" om ingen svarar. Och hur vet jag ens om någon lyssnar? Det känns mer som att skriva dagbok, men precis som dagboken jag skrev som ungdom så är jag rädd att blotta mig. Tänk om mamma hittar dagboken... Tänk om någon läser och kritiserar mig när jag öppnar upp - nej, bevare mig väl. Det är jag inte beredd att göra.
Det ska bli väldigt spännande att pröva twittra så småningom. Det tror jag är enklare - bara kasta ut små tankar i all vardaglighet. Inga konstigheter utan bara "Brände kycklingen. Ooops". Frågan är vem som är intresserad av det... Men twitter har 100 miljoner användare och varje dag tillkommer cirka 370 000 användare varje dag enligt en artikel på idg.se publicerat i september 2010. I artikeln står det att det publiceras 90 miljoner tweets varje dag. 90 miljoner!! Pratar inte folk med varandra längre. Som vanligt, menar jag? Jag är ju själv lite av en tekniknörd och det är inte många telefonsamtal jag gör med min iphone. Däremot skickas jag sms fram och tillbaka, hit och dit. Ja, när jag tänker på det så är jag nog som klippt och skuren för att twittra!

1 kommentar:

  1. Hej Petra,
    Hoppas du får tillgång till kurslitteraturen snart. Jag har precis skrivit klart min första inlämningsuppgift. Sammanfattningsvis tolkar jag kurslitteraturen genom att Web 2.0 innebär delaktighet i olika former och ett samarbete mellan användare. Användare skapar gemensamt innehållet på webben. Därmed tycker jag att ett blogginlägg, även om det kan kännas som en monolog i den skrivande stunden, är en typisk kommunikation för webb 2.0. Det du bloggar om kan följas och kommenteras av andra, ja till och med kanske av din mamma :).

    SvaraRadera